79001 Hugin på Flygvapenmuseum i Linköping

79001 på Flygvapenmuseum i Linköping

Flygplanet levererades den 27 januari 1943 till US Army Air Forces som 42-5694.

1946 köptes flygplanet av Skandinaviska Aero AB och fick registreringen SE-APZ och namnet Pollux.

Skandinaviska Aero AB SE-APZ Pollux. Foto © Hjalmar Pajus - Svensk Flyghistorisk Förenings arkiv.

1948 såldes flygplanet till SILA (Svensk Interkontinental Lufttrafik AB) och det övergick samma år till SAS.

I december 1948 såldes flygplanet till Flygvapnet. Flygplanets elsystem byttes från 12 till 24 volt och planet försågs med amerikansktillverkad signal­spaningsutrustning. Från sommaren 1951 utfördes spaningsflygningar över Östersjön.

Hugin på F 8 Barkarby. Foto: Herman Allwin. Foto från Wikipedia.

Fredagen den 13 juni 1952 sköts planet ned av ett sovjetiskt MiG-15bis-flygplan i internationellt luft­rum öster om Gotska Sandön. MiG-flygplanet hade startat från flygbasen i Tukums, Lettland och fördes av kapten Grigorij Osinskij.

MiG-15 på Flygvapenmuseum i Linköping. Foto © Jan Gladh - dc-3.se

Hugin hade vid denna flyg­ning åtta besättnings­män, tre från Flyg­vapnet och fem från Försvars­väsendets Radioanstalt (FRA), som nu heter Försvarets Radio­anstalt.

I Försvarsstabens pressmeddelande kunde man bland annat läsa följande:

Trots efterforskningar med både flygplan och fartyg kunde Hugin inte hittas. Två dagar efter nedskjut­ningen påträffade personal på jagaren HMS Sundsvall en ouppackad gummilivbåt som var genomborrad av granatsplitter men inget ytterligare påträffades.

I samband med de fortsatta efterforskningarna blev den 16 juni ett Catalina-flygplan (Tp 47 002) från F 2 Hägernäs beskjutet av två sovjetiska MiG-15-plan och tvingades nödlanda på vattnet (det sjönk senare), men de fem besättnings­männen kunde räddas av det västtyska fartyget Münster­land och fördes till Hangö.

Catalinan fotograferad från Münsterland. Foto från Wikipedia.

Redan den 1 juli 1952 publicerades en haveri­rapport där det konsta­terades att flygplanet (Hugin) havererat sedan det beskjutits i luften.

Sovjetunionen förnekade länge att man hade något med Hugin:s försvinnande att göra, men måndagen den 18 november 1991 offentliggjordes till slut ett erkännande att man hade skjutit ned flygplanet.

Den 10 juni 2003 lyckades en privatfinansierad expedition med fartyget Triad finna ett flygplans­vrak på 126 meters djup och den 16 juni identi­fierades det som Hugin.

Vid det efterföljande bärgningsarbetet användes bland annat enmans­ubåtar av typ Mantis, varav en kallad Madelene sedan 2016 finns bevarad på Flygvapen­museum i Linköping.

Mantis på Flygvapenmuseum den 18 augusti 2017. Foto © Jan Gladh - dc-3.se

Flygplanskroppen lyftes till ytan den 19 mars 2004 med hjälp av ubåtsräddningsfartyget HMS Belos.

Flygplanskroppen bryter vattenytan. Foto © Christer Magnusson. Från haverirapporten 2007.

Vraket fördes därefter till Muskö för vidare utredning.

Flygplansvraket på Muskö. Foto © Christer Magnusson. Från haverirapporten 2007.

Fyra av besättningsmännen återfanns också, men fyra - samtliga från FRA - saknas fortfarande.

Den 13 juni 2004 tilldelades besättningen på Hugin postumt Försvars­maktens förtjänstmedalj i guld vid en ceremoni på Berga slott.

Medaljerna över­lämnades av ÖB Håkan Syrén till anhöriga i när­varo av bland andra försvarsminister Leni Björklund.

Congo Queen kom i slutet av ceremonin inflygande från havet eskorterad av två J 28B Vampire.

2007 publicerades en mycket omfattande haveri­rapport "Teknisk utredningsrapport över haveri med Tp 79 nr 001" på en DVD.

Den 25 maj 2007 överlämnandes haverirapporten på Armé­museum till Flygvapeninspektören Jan Andersson. Samma dag hölls en minnes­stund för de anhöriga och vid denna gjorde Congo Queen en över­flygning av Galärvarvskyrkogården där en minnessten hade avtäckts.

Flygplanet har transporterats till Linköping och det visas nu i den nya delen av Flyg­vapen­museum som öppnades lördagen den 12 juni 2010.

Hugin på Flygvapenmuseum. Foton © Jan Gladh - dc-3.se.

Mats Johanssons fina modell av Hugin på Flygvapenmuseum. Foto © Jan Gladh - dc-3.se

I Flygvapnets minneshall i Stockholm finns en
speciell avdel­ning som hedrar de omkomna.

Flygvapnets minneshall. Foto © Jan Gladh - dc-3.se

Media (öppnas i en ny flik eller i ett nytt fönster)

Läs haverirapporten från 1952 (pdf).

Lyssna på P3-dokumentären om DC-3:ans försvinnande.

(Ladda ner och) lyssna på "SR Minnen: DC-3:an som försvann" (mp3).

Läs Wilhelm Agrells artikel "DC-3:an som försvann" som var publicerad i Populär Historia 6/2003.

Se "TP 79001 - The Last Journey".

Se tre nyhetsinslag från SVT om bärgningen.

Läs ett pressmeddelande från försvars­departementet vid minnes­ceremonin på Berga 2004 här (pdf).

Se en film om sista transporten till och ned­sänkningen av TP 79001 på Flygvapenmuseum.

Läs "Teknisk utredningsrapport över haveri med Tp 79 nr 001" från 2007 (pdf).

Läs om Mats Johanssons modell av Hugin.

Läs en intressant artikel från ÖFS Meddelande 1 2019, om hur man förberedde Hugin inför den slutliga place­ringen i den nya delen av Flygvapenmuseum (pdf).

2014 utgavs den förnämliga boken DC-3:an - Kalla krigets hemlighet, skriven av Christer Lokind.
Läs en recension här (pdf) .

Boken utsågs i oktober 2014 till årets svenska flygbok.
Läs om detta här (pdf) .

Bengt Celsing skrev en artikel om boken och händelserna i Trängbulletinen nummer 3 2014, läs artikeln här (pdf) .

Det finns även andra böcker utgivna som behandlar nedskjutningen av Hugin, här följer ett urval: